Är inne i en sån skitperiod just nu! Blir typ sjuk heeela tiden och det är så irriterande. Imorse vaknade jag upp med världens feberkänningar som sedan gick över till rena kallsvettningar när jag gick runt huset med fyrfotingarna. Jag tänkte där ett tag att försvinner hundarna in i någon buske (speciellt Wilmer är duktig att botanisera så), då lägger jag mig ner och dör. Orkade knappt ropa efter dom och ännu mindre jaga ikapp dom, men det gick bra! Tror dom känner av när man är hängig, dom är som lite extra lyhörda då. Ringde givetvis och sjukanmälde så fort klockan slog 8, och fick i samma veva att jag snart har förbrukat mer än halva min frånvarotid som ska räcka i ett år till. Oh my god alltså, snacka om att kroppen låste sig ännu mer där. Nu får jag inte bli sjuk mer, då kommer detta att gå åt helvete. Ska ta därför ta idag och känna efter hur jag egentligen mår, kanske jag är mer stressad t.ex. än vad jag vill erkänna? Något är det ju i alla fall när kroppen svarar såhär.
Sorry förresten, för det här bittra inlägget, vill ju hålla en positiv atmosfär i bloggen, men ibland är livet ingen dans på rosor och det är inget fel med det! 
